Jag

Vi går genom livet med samma namn men vi förändras hela tiden.  Vi kan säga att vi är den samma person som vi var tio år sedan men det stämmer inte. Var och en av oss skulle kunna nämna åtminstone fem saker som har förändrats i oss de senaste tio åren. Det som håller oss som samma människa är våra minnen. Bra minnen och dåliga minnen. Troligtvis dominerat av bra minnen. De minnen skapar en bro genom tider och generationer.

Att fråga en annan människa om hurdan man är leder bara till problem. För man har byggt upp en bild av sig själv och när någon annan säger sin syn på en kan man bli förvirrad. Ingen ser på någonting lika som du. Detta är vad som leder till gräl och till och med krig. Att få en annans åsikt om en själv kan också leda till att man försöker förändra den man är. Det är något ingen borde göra. Vi måste sträva till att vara oss själva. Inte den person som samhället vill att vi skall vara. Man skall vara sig själv.

Ett liv utan kärlek skulle vara hemskt. Man skulle kunna leva men det skulle inte vara trevligt. Jag själv skulle inte kunna tolerera mitt liv om jag inte skulle veta att jag får kärlek från min familj och av mina vänner. Hur mycket kärlek man får är dorekt relaterat till den man är. En person som inte är älskad av någon kan inte heller ge ut någon kärlek. Kärlek skapar också ett falskt ansikte. Om man är kär i någon så har man sin egna bild om den personen medan verkligheten kan vara helt annorlunda.  Kärlek är ens bästa vän och imellan ens största fiende.

Vi alla spelar en roll i samhället. Vi kanske vill necka det men det är sant. Det skall inte finnas någon rangordning människor emellan men ändå så är de rikare de som bestämmer. Varför borde en människa få säga vad den andra skall göra bara därför för att den ena klär sig i kostym och den andra har inga kläder alls. Rollspelen börjar i skolan redan. En person är ledaren, några är följare, några blir utanför och en är clown. Man måste våga bryta ut och säga nej, jag tänker göra det jag vill inte det vad ni tycker att jag borde göra. Det är svårt men nödvändigt. Om man stannar i en roll för länge så kommer den rollen att bli den du är. Och oftast så är ens roll inte den man vill vara.

Att hitta den man är kan inte göras. Vi förändras hela tiden.  Vi kan hitta den vi är för en stund då när vi blir accepterade av flera människor, men det håller bara i en stund. Snart efter det söker vi igen. För att leva ett bra liv måste man lära sig att adaptera till olika situationer i sitt liv. Så hittar man enklast sin roll i livet, för den stunden. Jag själv ändras vid början av varje skolår och vid slutet. Jag är aldrig den samma person i skolan som jag är under sommaren på Lurens. Egentligen ändras jag varje gång jag kommer till skolan och åkar hem. Inte beter jag mig på samma sätt hemma som jag gör här i skolan.

Senare i livet när man kommer att se tillbaka på sitt liv kommer man att minnas saker på ett visst sätt. Det kommer inte att vara nära på sanningen men det är så som vi vill minnas det. Hjärnan har sätt att skyda oss fråna dåliga minnen (jo de finns där men bara som en påminelse att ingenting är perfekt) och förbättra de minnen som är redan bra.

Vi måste komma ihåg att jag är jag och du är du, men bara för den här stunden.